RSS

Nu och "sub luna" eller båda på en gång.

Undrar hur många av våra "nuiga" ögonblick som vi slösar upp med att vilja vara någon annanstans eller göra något helt annat?
Eller ödar bort dem genom att ha dåligt samvete över det förflutna eller vara oroliga för framtiden.
Vi halkar väldigt ofta iväg från nuet.

Och det beror kanske på  att vi kan ha lite svårt att uppskatta det som är just nu. 
Man kan komma en bit på vägen genom att uppmärksamma vad som pågår i oss just nu.
Det finns helt klart ett förflutet, men inte nu.
Och likaså med framtid. Men den kommer sedan.

Det nuvarande ögonblicket är det mysterium som vi är delaktiga i.
Här och nu är där alla mysterier i livet ligger gömda.
Att sträva efter att leva helt i nuet är att sträva efter vad som redan är.

Man kan antingen använda dessa dyrbara stunder och uppskatta dem eller tvärtom.
Och det är bara här vi kan ändra framtiden om vi kommer på oss själva med att inte tycka att nuet är sådär värst lattjo.
Fast det är ändå här man börjar.

Och egentligen så är ju "nu" det enda som finns.Faktiskt allt som någonsin har funnits.
Fast då. Och allt som för alltid kommer att finnas. Fast sedan. Ögonblick för ögonblick.

En av de gånger då jag har väldigt lätt att vara i "just nuet" så är det en stjärnklar natt med en vacker fullmåne.
Gärna vid havet(om man liksom får föreställa sig ett drömscenario)

Sub luna amo...bibo...canto ...vivo...morior"
    - Under månen älskar...dricker...sjunger ...lever...dör jag


Det gör vi ju.
Vi lever alla under samma måne.
Vi dör under samma.
Vad vi än tar oss till,så gör vi det under samma.
Älskar gör vi också under samma måne.
Både som fenomen, känsla och verb.


Ars Amandi - ett latinskt citat som betyder:
konsten att älska - det är ju egentligen inte ens någon konst.
Det är lätt.
Och inget man ens behöver anstränga sig för att göra.

Och jag älskar den texten.
Det är verkligen ingen konst alls.


För att:

    Intet nytt under solen.
    (eller månen i detta fallet)


Allt är som det alltid har varit, fast nytt, lika unikt och lika fantastiskt
hela tiden.

Om vi bara tar oss tid att se det, känna det och uppleva det.
Sub Luna, lever vi.
Även på dagen.
Allihopa.

    Låt oss fortsätta med det;
    Känna att vi lever.

Och att vi gör det.
Just nu.


När man känner att man lever;
då är det som om universum omfamnar en med hela sitt stoff på något sätt.
Och man känner att man faktiskt har en valmöjlighet
att göra det man behöver för att må bra.

Jason Mraz – Bella Luna

Kramar



Desain Rumah real estate design collection
  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

2 kommentarer:

Elle sa...

Jag blir alltid så...ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga, efter alla dina kloka och tänkvärda ord...jag måste bara tänka på dem - saknar liksom ord!

Ha en skön fredag!
Kram Elle

Rummet för välbefinnande sa...

Du är allt i en klass för sig du!
Så underbart hur du sätter ord på allt detta "bra-iga"
Är så glad att du finns Lallis.
Kram på dig och ha en riktigt fin helg!
Mia - som fortsätter att packa, köra, packa upp.......

Skicka en kommentar