RSS

När man minst anar.

Inte händer det när man tror det.
Ingenting, egentligen.
Det mesta som händer med oss och runt oss, kommer när vi som minst anar det.

Jag tänkte på den morgonen då det var jag och en klippa,
en vaknande sol och doften från fiskebåtar som puttrade .
En sådan där stund då det vackra var så vackert att tårarna brände av lycka och man önskade att man kunde ta en mental bild av det som aldrig försvann. Speciellt i känslan.
Det gjorde den inte.
Bilden togs.
Och det är ett minne som jag alltid bär med mig.
Det var en av de upplevelser som kändes formande på något sätt.

Utvecklande. Närvarande. Närande.Magiskt!

Ja, sådant där bara händer. Och det var en av många såklart.

Och jag var verkligen inte alls beredd på den stora vördnad och känsla som skulle infinna sig lite senare,
när jag , morgontrött, gick på strandpromenaden  tidigt på morgonen i riktning ner mot hamnen.



Ett annat tillfälle på en hög klippavsats och en solnedgång så lång att det blev stjärnklart.

Varm nattvind som svepte över mig och som dansade med kläderna på både mig och den spirituella kvinnan som jag stod där med. Samtalade med.
Ett möte som jag aldrig heller kommer att glömma.
Den storslagna naturen och allt klokt och insiktsfullt hon hade att säga.


Vid ett tillfälle när det var mörkt och vi ännu satt kvar på en filt och åt lite matsäck som vi hade haft med, tittade damen intensivt på mig och frågade:

-Har du någonsin i kärleksförhållanden känt att du har gett mer än du har fått?

Oj.. det var den mest personliga som jag hade fått på länge.
Och oj.. för den var inte hälften så svår att svara på som jag tyckte att svaret var pinsamt.

-Ja. Svarade jag och kände hur ansiktet hettade, fast inifrån.
Det har jag. Och det gör ont.

Hon var tyst en stund och sa sakta:
-Kära du; du behöver nog ge lite mer.

Nämen dra mig baklänges liksom, tänkte jag...och såg ut som ett frågetecken.
-Hur menar du nu? frågade jag sedan.

Hon tittade på mig och log stort.
-Du förstår; den andliga lagen är att vi får så mycket som vi ger.
Så om du känner att du ger mer än du får ta emot; ger du antingen mindre än du tror,
eller så får du mer än du tror . Och oavsett; att få mer kräver att du ger mer..

Jag bara satt där helt tyst.
Tuggade i mig en miljon melonklyftor(möjligen några färre) och lade pannan i djupa veck.

Helt plötsligt kändes det som om hela jag blev lugn.
På ett sätt jag inte hade upplevt förut.
Och en kärlek sköljde över mig samtidigt som jag förstod något jag inte gjort innan.

Jag förstod många saker.
Men också att alternativet till att ge allt , om man verkligen älskar,
inte finns.


Och kanske behöver vi ibland se lite mer noga på det vi får.
För det kan vara mer än vi själva ser eller ens vågar ta emot.
Den värme i
olika former som flödar till oss och runt oss.
Grunden är ändå: Låt den.

It ain't no mystery,

you know the words

to set you free

There for all the world to see

When you got it on your side

There's no reason left to hide

You've got to give it to receive


Al Green


Det var en medvetenhet.
Och en vetskap om att allt är beroende av Kärlek.
Och att den också är vägen till oss själva.



Angus & Julia Stone – Just A Boy



Desain Rumah real estate design collection
  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

1 kommentarer:

Vida sa...

Slumpen är ingen tillfällighet.... Jag tänkte just tanken att jag kanske ger för mkt i kärleksrelationer och så läser jag dessa kloka rader och inser att det ligger så mkt sanning i det.... Sen borde man ge kärlek till sig själv för det kan man inte heller få för mkt av.

TACK! För dessa rader..

Kramar

Skicka en kommentar