RSS

Hur många gånger?

Hur många saker i livet kommer vi aldrig att göra, just för att vi tror att de är omöjliga?
Det tycker jag är en intressant fundering.

Hur många gånger har man snabbt tänkt att: nä. Det går aldrig.
Trots att man verkligen, verkligen skulle vilja?



Men det där med Humlor;
Rent logiskt sett så borde de inte kunna flyga alls.
Enligt aerodynamikens lagar så borde det vara stört omöjligt.
Men flyger gör de ju...

Någon sa:
Humlan flyger därför att den inte känner till aerodynamikens teknikaliteter och fysiska lagar.

Och kanske det är så?

Det kanske inte alls betyder att" man inte vet bättre"
Det kanske istället betyder att när man tänker på det "omöjliga" eller ev.
svåra och krångliga så blir de det.

Men om man släpper de tankarna, händer det något..
Ja, först och främst att man ser möjligheterna istället.


Om vi bara vill och vågar så går det mesta

När man har jobbat i ganska så många år med handikappade människor,
inser man att det faktiskt är så.
Med ett brinnande intresse och motivation går det mesta.

Och så tänker jag på en speciell man.
Han är blind.

Trots det, besteg han höga berg.
Som Mount Everest.
Det är sådant som många av oss som är seende inte ens skulle våga tänka på.

En del eldsjälar ses som "obotliga optimster".
Jaa.. är det något fel med att se det så?
Är det inte det som gör att vi vågar?
Att tänka att det ändå kommer att gå åt skogen,
ger ju ingen större lust liksom.


Att vara en "obotlig optimist" kan göra att en blind man bestiger
det högsta berget i världen.
8,848 meter högt.
Han heter Erik Weihenmeier


Weinheimer visste exakt vad han ville och hade ett mål.
Oavsett vad folk runt omkring honom tyckte och sa.
Han ändrade sitt liv till att bli som han ville ha det
2001 besteg den blinda fd. gymnasieläraren Erik Wihenmaier Mount everest.
Förutom det, har han också klättrat i bland annat Kilimanjaro.

Hur det gick till?
Han vågade. Och ville.
Och han brann för det.

Vet man vad man vill ,
har man nog alltid möjligheten att uppfylla sin dröm.
Det kanske inte blir precis så, men å andra sidan kanske det som blir,
blir ganska så bra ändå.
Och att göra något är bättre än inget.
När viljan finns.
Det tror jag.


Jag själv ska nog skippa "det går aldrig-tänket" lite mer ofta.
Inte för att jag kommer att bestiga några höga berg.
Men ändå.
(ja, för man vet ju inte)

Josh Kelley – Lift Me Up



Desain Rumah real estate design collection
  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

4 kommentarer:

Elle sa...

Det enda som hindrar mig från att nå mina drömmar är väl de gränser jag själv har satt upp.
Varför vågar man inte mer?
Av rädsla för att misslyckas?

Och hur ska andra tro på mig om jag inte gör det själv?

Tack igen för en tänkvärd och fin blogg!
Kram Elle

C. Tvillingmamma sa...

Har mött just de tänket ett tag nu...jag blir trött,jag tror att allt är möjligt,men med tillräckligt många "nje-sägare" så tappar man modet lite,just när man behöver andras hjälp...

Så hur botar vi nej-sägaren? Det är det jag klurar på,för att bli nåt annat än "allt är möjligt-människa" finns inte på värdskartan. Allt går bara man vill och vågar!!!

Bitte sa...

Vilket underbart inlägg, det träffade precis i hjärtat idag! :-)

Ha en fin torsdag!

Många kramar
Beatrice

Synnøve. sa...

Säger som Beatrice.
Det här träffade rätt i hjärtat.
Det är ju så man tänker.
Man vill så mycket. Men när man bara får negativa tankar tillbaka så tror man att man inget kan.
Men så är det ju inte...
Vi kan, vi vill, vi ska :))
kram Synnöve.

Skicka en kommentar