Essensen

Men eller hur; tänker vi..

"låt solen skina på dig" "möt världen med ett leende"

Och så vidare..

Visst... det kan nästan stå oss upp i halsen efter att ha hört de där orden till leda.

Vi kan , trots upprepade uppmuntrade ord, ännu vara lite cyniska och undra om vår attityd verkligen har makten att influera en situations resultat.

Trots det, talar vetenskapen om att vi - våra tankar, känslor, och ageranden - skapar vår verklighet.


Vi är inte oskyldiga åskådare av våra liv, oavsett hur mycket vi gärna vill tro att vi är det.


Men så kan man ju ändå undra:


Hur kan de tankar jag tänker. De ord jag säger och mitt agerande verkligen transformeras från en potentiellt negativt resultat, till ett positivt?
Hur kan jag ändra mitt öde och kan jag det?
Hur kan jag helt själv skapa det jag vill ha?
Hur kan jag verkligen ha såhär mycket kraft och inflytande?


Men å andra sidan:
Vetenskapen har bevisat att vi är ljus, energi och kraft. Det är sant.
Allt i vår kropp, från blod, skinn och våra organ, består av atomer.

Vi är byggda av subatomära partiklar - en hel bunt med vibrerande energi som alla rör sig med varierande hastighet. Och inte nog med det; de är 99.99999999 procent tomma.

Alltså; trots att vi verkar vara fysiska varelser med ben, organ, hår och så vidare, är vi verkligen också miljoner små paket med olika vibrerande energi.

Anledningen att vi själva ser våra kroppsdelar annorlunda(även om de är av samma vibrerande energi) är att våra "energiprocesserande" ögon översätter dessa frekvenser till olika molekyler, former och organ.

Egentligen.. Allting i universum är ihopsatt av samma energi som rör sig i varierande frekvenser och intensitet. Skillnaden mellan det vibrerande resultatet är det som gör att saker ter sig i olika former eller manifesterar sig olika rent fysiskt.Det betyder att vi alla är från samma energifält eller fält av medvetande.

När man vet det.
Då vet man också att våra känslor är energi. Våra tankar är energi.
Våra ägodelar - energi. Och till och med maten vi äter är energi.
Musik likaså. Den vibrerar i en frekvens som våra öron översätter till specifika ljud.

Ord är energi. Jag läste en bok, skriven av dr. Masaru Emoto
Där beskriver han hur han fångade bilder av förändring i vattenmolekyler.
Vatten som bokstavligen blev pratat med utav kärlek och snällhet svarade på att forma otroligt vackra kristaller. Det motsatta skapade oregelbundra former utan glans.

Man måste ju ändå undra.
ÄR det verkligen orden vi använder eller vibrationen som varje ord fick , som åstadkom detta?

Albert Einstein sa: "Energi försvinner aldrig - den bara transformeras"

Om vårat val av ord kan ändra energin i vatten.
Tänk bara  vilken stor effekt vi har på varandra när vi pratar!!

Ju mer kraft vi har, desto mer skiner vi.

De flesta är ganska omedvetna om att tankarna de tänker, orden de säger och maten som de äter, människorna som de omger sig med, platsen som de bor på och mängden motion de får, stort spelar in på hur de mår och hur mycket kraft de har i sig.

Att eliminera det negativa som tar vår energi, eller i alla fall minska på det.
Det är viktigt för oss.
När man gör det har man mer energi  att klara av saker
Då blir förmodligen inte så mycket , lika jobbigt.

Så var var vi?

Men eller hur; tänker vi.
"låt solen skina på dig" "möt världen med ett leende"
Och så vidare..
Visst... det står mig nästan upp i halsen efter att ha hört de där orden till leda.

Här?

Eller:

Trots det, talar vetenskapen om att vi - våra tankar, känslor, och ageranden - skapar vår verklighet.
Vi är inte oskyldiga åskådare av våra liv, oavsett hur mycket vi gärna vill tro att vi är det.

Här?
;)

Det är nog upp till var och en.
Men det känns lite som att det finns en rolig väg och en som är lite mer trist , osinnlig och bra mycket mer besvärlig.



Kram!
Fool's Garden – Dreaming - Studio Version

Desain Rumah real estate design collection

Om man tänker sig en plats.

Vilken som helst.
Men en som, när man föreställer sig den och tänker sig in  i situationen,
då vet man att där trivs man.
Där känner man sig lycklig. Trygg.
Allt det där bra.

Den platsen kanske man har varit på. Eller inte.
Och egentligen spelar det just nu inte så stor roll.
För den finns ju inuti.
Och den kan också tas fram precis när det behövs.
I tanken. Och i känslan.

Som en plats att tanka på när det behövs.
Och det gör det ju till och från.
Som en plats för meditation eller bara en lätt tillfällig reträtt.
Den där platsen som känns harmonisk och gör oss glada.

Den kan vara mer värdefull än man tror.

Det kan ibland tyckas lite flummigt med fantasi.
Det kan ses som verklighetsflykt och som en aning naivt.


Jag skulle vilja hävda motsatsen.

Jag tycker att det är kreativt. Jag tycker att det är det som kan visa vad vi vill.
I alla fall drömmer om. Och det är alltid i tanken som de tankefrön skapas som kan utvecklas
till realitet. Och för det mesta låg de nog där i oss som en fantasi, dröm från början.


Och jag håller med Piet Hein när han sa:

"Fantasi är konsten att se sådant som ännu inte finns"

Fantasi kan vara mycket mer än det.
Men det är absolut i tanken, allting börjar.
Vi är vad vi tänker. Vi drar till oss det vi sänder ut.
Och i tanken kan finnas frön som så småningom växer sig större än vi någonsin kunnat tro.



Jag läste något så klokt för ett tag sedan. 
Om att sakta ner våra ivriga krav efter mer.
Att slappna av i våra försök att i varje ögonblick hoppas och önska oss mer.

Vi är ju faktiskt inviterade att uppleva livet på ett sätt som man kan kalla "här och nu"
Om att vara här, såväl i våra sinnen som i våra kroppar.
I uppskattning av det som är.

There is within each of us the possibility of magnificence. Every moment is an opportunity to make it manifest. Let the spirit awaken you to a miraculous life.

Att släppa alla "om" och våra mål långt längre fram och istället ersätta det med kraften från nuet.
Om att vara här. 
För att vårat tänk om att vara någon annanstans egentligen bara slösar bort värdefull tid.
Speciellt som vi aldrig kommer att komma dit förrän sedan blir "nu".

Den processen att liksom ge upp det.
Eller att enkelt låta denna allt-skapande, all-närande källa ta dig dit den vill.

Om att ge upp idén att vilja ha mer eller att vara någon annanstans och istället se oss själva som hel och komplett som vi just nu är.
Och att man då litar på universums kraft eller livets om man så vill, att ge oss vad vi behöver.
Precis som det alltid har gjort.

Ja. Tänk att leva livet utan att oroa sig .
Tänk bara.
Ingen rädsla för faror. Eller vad som komma skall.

Bara en känsla av att vara nära alltings källa.
Vetande att allt ändå kommer till oss.

För SÅ mycket energi går annars åt till oro.
Och förmodligen ger de vibrationerna vi då får , inte alls det som vi egentligen skulle önska.
Ibland kan man till och med se ett samband mellan oro - och att man själv skapar mindre önskvärda situationer.
Istället för att slappna av och lita på att "nu"  leder  oss vidare.
Och att tänka på att vårat tänk påverkar resultatet mer än vi tror!


Jag tror inte på tjat.
Men jag tror på att vi behöver höra. Läsa.
Säga, vissa saker upprepade gånger.
För att tro på dem och ta till oss dem med hela jaget.


Som en innerlig påminnelse.
Då och då.

Det känns ungefär lika viktigt som att vakna varje morgon och tycka om sig själv.
Nästan lika värdefullt som att berätta för de man älskar, att man gör det.
Och i princip av lika stort värde som att :

"Vi fruktar att vi är mindre än vi tror att vi är,
när sanningen är att vi är mycket, mycket mer"
/Jon Kabat-Zinn

Amos Lee – Baby I Want You


Kram!

Desain Rumah real estate design collection

Inte händer det när man tror det.
Ingenting, egentligen.
Det mesta som händer med oss och runt oss, kommer när vi som minst anar det.

Jag tänkte på den morgonen då det var jag och en klippa,
en vaknande sol och doften från fiskebåtar som puttrade .
En sådan där stund då det vackra var så vackert att tårarna brände av lycka och man önskade att man kunde ta en mental bild av det som aldrig försvann. Speciellt i känslan.
Det gjorde den inte.
Bilden togs.
Och det är ett minne som jag alltid bär med mig.
Det var en av de upplevelser som kändes formande på något sätt.

Utvecklande. Närvarande. Närande.Magiskt!

Ja, sådant där bara händer. Och det var en av många såklart.

Och jag var verkligen inte alls beredd på den stora vördnad och känsla som skulle infinna sig lite senare,
när jag , morgontrött, gick på strandpromenaden  tidigt på morgonen i riktning ner mot hamnen.

Ett annat tillfälle på en hög klippavsats och en solnedgång så lång att det blev stjärnklart.
Varm nattvind som svepte över mig och som dansade med kläderna på både mig och den spirituella kvinnan som jag stod där med. Samtalade med.
Ett möte som jag aldrig heller kommer att glömma.
Den storslagna naturen och allt klokt och insiktsfullt hon hade att säga.


Vid ett tillfälle när det var mörkt och vi ännu satt kvar på en filt och åt lite matsäck som vi hade haft med, tittade damen intensivt på mig och frågade:

-Har du någonsin i kärleksförhållanden känt att du har gett mer än du har fått?

Oj.. det var den mest personliga som jag hade fått på länge.
Och oj.. för den var inte hälften så svår att svara på som jag tyckte att svaret var pinsamt.

-Ja. Svarade jag och kände hur ansiktet hettade, fast inifrån.
Det har jag. Och det gör ont.

Hon var tyst en stund och sa sakta:
-Kära du; du behöver nog ge lite mer.

Nämen dra mig baklänges liksom, tänkte jag...och såg ut som ett frågetecken.
-Hur menar du nu? frågade jag sedan.

Hon tittade på mig och log stort.
-Du förstår; den andliga lagen är att vi får så mycket som vi ger.
Så om du känner att du ger mer än du får ta emot; ger du antingen mindre än du tror,
eller så får du mer än du tror . Och oavsett; att få mer kräver att du ger mer..

Jag bara satt där helt tyst.
Tuggade i mig en miljon melonklyftor(möjligen några färre) och lade pannan i djupa veck.

Helt plötsligt kändes det som om hela jag blev lugn.
På ett sätt jag inte hade upplevt förut.
Och en kärlek sköljde över mig samtidigt som jag förstod något jag inte gjort innan.

Jag förstod många saker.
Men också att alternativet till att ge allt , om man verkligen älskar,
inte finns.

Och kanske behöver vi ibland se lite mer noga på det vi får.
För det kan vara mer än vi själva ser eller ens vågar ta emot.
Den värme i
olika former som flödar till oss och runt oss.
Grunden är ändå: Låt den.

It ain't no mystery,

you know the words

to set you free

There for all the world to see

When you got it on your side

There's no reason left to hide

You've got to give it to receive


Al Green

Det var en medvetenhet.
Och en vetskap om att allt är beroende av Kärlek.
Och att den också är vägen till oss själva.



Angus & Julia Stone – Just A Boy

Desain Rumah real estate design collection

Jag läste om en man som hade sett en far ta farväl av sin dotter på en flygplats.
Han blev så  nyfiken  på ett uttryck som fadern hade sagt att han var tvungen att fråga om frasens mening.
Han fick en förklaring på orden:
Jag önskar dig tillräckligt.

Det skulle betyda att man önskar den andra personen ett liv med tillräckligt
med bra saker för att klara av dem.

Det skulle kunna betyda:
Jag önskar dig tillräckligt med sol för att ge dig ett glatt humör, oavsett hur grå dagen verkar.
Jag önskar dig tillräckligt med regn så du kan uppskatta solen ännu mer.
Jag önskar dig tillräckligt med lidande så att även den minsta glädje i livet kan verka större.
Jag önskar dig tillräckligt med förluster så att du kan uppskatta det du har.
Jag önskar dig tillräckligt med hej för att klara av avsked.

Nu ska man nog inte förväxla det med det svenska ordet lagom.
Jag tror att tillräckligt är ett alldeles perfekt ord i sig själv.

Kontraster behöver få finnas. Det är de som gör att vi ser skillnad.
Vi behöver inte älska allt.
Men vi kan ibland komma ihåg att tänka på att även den gråaste dagens vemod överskuggas 
ganska snart då solen skiner igen.
Just för att den finns.

Kanske kan det vara så att vi behöver just tillräckligt.
Och att det står för det som  vi behöver för att kunna dofta, känna, le, skratta, gråta, älska, känna in världen och känna att vi lever på alla sätt..
Tillräckligt för våra egna unika behov.
Men vi behöver inte mer.
För det är liksom- överflödigt.

Och där kommer också en tanke i mig in om det där med att följa sin passion.
På tal om att känna att man lever.

Jag beundrar de som vågar.
Som har förstått att det är mer viktigt att trivas än att göra motsatsen.
Att det sista tar alldeles för onödig energi av oss.
Att det första ger underbara vibrationer som sprider sig som ringar på vattnet.

När det gäller jobb. När det gäller olika relationer. När det gäller allt.

Det  känns livsbejakande.
Det liksom bara vibrerar av liv.

Ett stort JA till att bejaka oss själva och det vi brinner för.
Tycker jag.

Det finns en Buddistisk historia om en sköldpadda.

Sköldpaddan korsade ett träsk. Han var täckt med lera när han passerade ett tempel.
Där såg han ett skal av en annan sköldpadda - helt täckt med guld och underbart vackra stenar.
Jag avundas dig inte, tänkte sköldpaddan. Du är täckt med juveler, men jag gör just det jag vill

Jacob Andersen – Angel In My Sleep

Kramar

Desain Rumah real estate design collection

Och så sitter man där en dag och undrar lite.
Hur gick det här till då?
Jag var faktiskt 20 alldeles precis nyss. Jo. För jag kommer ihåg det. Faktiskt.

Och jag kommer ihåg dagen när jag fyllde fem år och sprang ut i köket och satte mig på en utav köksstolarna för att se om jag nådde ner till golvet.
Det gjorde jag inte.
Den upptäckten var en liten besvikelse. För jag var helt säker på att man verkligen växte lite grann under natten innan sin födelsedag.
Fast på ett barns sätt, försvann den där besvikelsen ganska snabbt när det blev paketöppning.
Och jag fick en röd cykel. Min första.
Minnena har ju blivit en del under åren;)

Men denna morgon när jag vaknade visste jag redan att jag nådde ner till golvet.
Och att det helt enkelt är en ganska så vanlig dag.
Magin kanske inte riktigt är kvar som den var när man var liten. Och den behövs inte. För den finns i så mycket annat.

Och man inser att det i sinnet har det utvecklats någon form utav härlig mix.
En blandning av alla åren man har upplevt. Fast med den lärdom man har gjort under åren.
Jag har aldrig varit så mycket för att plocka vuxenpoäng. Eller följa strömmen.
Har nöjt mig med att vara vuxen där det behövs och ha barnasinnet kvar.
Och våra osynliga ramar som någon, någongång satte upp för att "det är så det ska vara" har jag nog tänjt en hel del på. För att jag tror att vi alla behöver just det som vi behöver. Inte tvärtom. Och då är det väl till var och en att känna efter just det.
Vad den inre kompassen i oss visar. Vad känslan talar om.

Men så vaknar man en morgon och så har man just fyllt 40 år.
Jag gissar att det ändå kanske ÄR lite vuxenpoäng i det.

Om vuxenpoäng är erfarenhet blandat med ivrig nyfikenhet är jag faktiskt med på det.

It was but yesterday
I thought myself a fragment
quivering without rhythm
in the sphere of life.

Now I know that
I am the sphere,
and all life in rhythmic fragments
moves within me.

Kahlil Gibran ~ Sand And Foam

HavetDet betyder mer för mig än jag någonsin kan förklara.
Det har det alltid gjort. Och ju mer jag växer(alternativt; ju äldre jag blir)
Så inser jag hur viktigt det är att bejaka sådant som man mår bra av.
Att göra och uppleva sådant som ger energi.
Det gör det mesta  utav naturens under. Ger energi.

Jag tror också att vi är våra egna under.
Varje människa är ett mirakel och ett helt universum i sig självt.

I vårt innersta har vi alltid svaren.
Om vi lyssnar.
Vi vet alltid i vilken riktning vi vill och vem vi är.
Om man inte girar kommer vi förmodligen att hamna ditåt vi styr.
Det är den knepiga självklarheten.

Det låter helt klart helt fel att gå emot det man innerst inne känner.
Allt är vad det är.
Och det som behövs finns förmodligen alldeles nära.
Om vi ser det. Svaren.

Att vara älskad ger styrka. Att älska själv, ger mod.
Universum runt omkring oss och det inom oss,har inget brådska alls.
Men allt finns där redan. Inom oss.
En bättre grund kan egentligen inte finnas. Och den är vår.

Adele – Make You Feel My Love (album)

Kram!

Desain Rumah real estate design collection

.dig något när en stjärna faller?



Brukar du knäcka en pepparkaka för att se om den
delar sig i tre?
Letar du "lyckoben" på kycklingen?
Kastar mynt i önskebrunnar?

Jag gör.
Varje gång jag är ute i "kolsvartet" och det är stjärnklart,
tittar jag upp mot himlen.

Nja. Inte hela tiden.
Det hade kunnat bli lite farligt.

Men jag gör det.
Och jag önskar när jag ser en stjärna som
"faller ner från skyn".

Önskningarna har varierat stort under åren.

Man kan ju tycka att det är ganska så larvigt.
Man kan tycka att det är orealistiskt.
Man kan till och med tycka att det är helt och hållet meningslöst.

Och det är det förmodligen.

I alla fall om det bara slutar med tanken och tron att något ska hända utan minsta lilla "egen-insats"

Men; det måste väl börja just där - med en önskan.
Ja, det mesta.

En önskan om att man vill något speciellt
i livet till exempel.

Det kan ge en medvetenhet och leda vidare till en eventuell
skapande process.

Önskan och vidare medvetenheten behöver kanske mogna ett tag
innan man ger sig på nästa steg och kan förverkligas.

Men det är väl där det föds.
Tror jag.
I en önskan.

Har man en önskan och tänker på den.
Då får man troligen bilder i skallen om hur det skulle se ut och vara.
Det i sin tur skapar en längtan(eller inte) och en motivation
till att ta sig dit.

Jag läste någonstans att "det du önskar avslöjar din själ".

Det kan nog om något göra att man inte vågar ta reda på VAD man vill.
För man kanske kan få reda på saker om sig själv som man inte ens vet.
Eller har "puttat undan" i medvetandet ganska flitigt.

Då är det betydligt skönare att gömma sig bakom andras förväntningar.
Eller de som man i alla fall tror är ens egna (för börjar man rota i det,
så är det nästan skrämmande mycket som är inlärt eller styrt av någon
oskriven mall av hur allt ska vara)

Kanske är det också tryggheten som ställer till det igen.
För om man önskar något, så väljer man ofta bort något annat.
(Beroende på vad man önskar i och för sig)

Ett nytt jobb - då väljer du bort det gamla.
En ny bil - två kan ju vara onödigt ibland..
Att man vill uppnå en speciell sak - men är man redo?

Ja. Osv.

Kanske är det därför som man kniper ihop ögona
och önskar för fullt när en stjärna faller?

Med ytterligare en osagd(otänkt) önskan om att det bara ska säga
"POFF" och så var man liksom bara där?

Jag vet inte.

Men oavsett, så kommer jag nog att fortsätta önska
när jag ser en stjärna falla.

Trots att jag tror att jag vet att min önskan förmodligen
inte kommer att falla in av sig självt.
Inte utan eget engagemang.

Men det vore ju lite trist ändå att låta bli.
Och ännu mer dumt att inte ta reda på vad man verkligen vill.

James Blunt – This Love Again - Bonus Track

Desain Rumah real estate design collection

Jag har pratat en hel del om
Österländsk filosofi.




Det gör jag för att jag tror på den.


Jag gillar den och mår bra av att tänka så jag också.

Enligt feng-shui mästarna är själen en del av världsalltet.

Det finns en gyllene ordning för hela detta:
Allt är ett och samspelar i ett fascinerande skådespel.








Jag tror det.
Jag tror att vi ÄR ett med hela alltet.
Att Allt samspelar.

Människan söker harmoni och balans med sig själv.
Så är det.

Slappnar vi av så får vi på något sätt mer till oss än annars.

Våra "inutin" hungrar efter sinnlighet och skönhet.
Men det finns mycket som vi människor i vårt oförstånd skapat
som är ohälsosamt och som stör.

Skönheten ligger i betraktarens ögon, men det kanske inte är hela sanningen.

Det finns en tidlös skönhet som människor i alla tider har uppskattat och
den ska vi nog värna om.

Dina sinnen är vägen in till själen.
Fyll dem med skratt,kärlek, god mat, upplevelser i naturen, passion
eller bara ett stilla varande.

Känn.
Använd händerna för att röra saker omkring dig.
Den skrovliga stenen, den ludna videkissen. Det som finns nära dig.

Lukta
Använd näsan och dofta in sommarkvällen, höstens fukt,havet, det friska i vinterluften..


Lyssna
Använd öronen för att höra vinden. Lyssna på regndroppar,
susningen i trädkronorna


Se
Se det vackra runt omkring - för det finns så mycket av det

Smaka
Använd smaksinnet och njut av
god mat, dryck..


Lev och njut

Den här dagen.
Faktiskt just det här tillfället kommer aldrig någonsin igen.
Den är unik - som du och som vi. Fast enskilt.

Och det är bara vi själva som bestämmer hur vi kommer att komma ihåg det.

Vilken sorts minne, nuet blir - sedan.

Enkelt. Svårt. Prioriteringsbart? Eller kanske Prioriteringsvärt?

Takida – Never Alone Always Alone

Kramar

Desain Rumah real estate design collection