Essensen

Ibland har det känts som att jag har blivit träffad av Tomas Tranströmer.
Mitt i prick.

Första gången över huvud taget som jag läste hans ord:

Jag gick genom tysta rum efter att min mamma hade vandrat över till andra sidan.
Hon fanns där ännu på något sätt och allt såg ut som om hon verkligen ännu levde där.
Trots att jag visste motsatsen och hade tagit farväl av henne just på lasarettet,
Då när solen sken in genom fönstret och jag tyckte att solen kunde ge fan i att skina när jag var så smärtsamt medveten om det hål som just hade skapats i mig och i livet.
Trots att jag var glad för att hon slapp frysa i  över trettio graders sommarvärme längre.
Och vara i en dimma av smärtstillande.
Men det var smärtsamt tyst. I alla hennes rum i lägenheten.


Då. En tidning på köksbordet.
Och dessa ord:

"Tysta rum.
Möblerna står flygfärdiga i månskenet.
Jag går sakta in i mig själv.
genom en skog av tomma rustningar"

Jag hittade kärleksbrev mellan mina föräldrar. Flera lådor av dem.
Med skälvande händer öppnade jag lock och darrade och höll andan innan jag läste.
Men läste, det gjorde jag. Jag läste allt.

Lärde känna mina föräldrar på ett sätt som jag aldrig skulle ha gjort annars.
Som man förmodligen inte tänker på speciellt mycket som barn.
Och det gav mig ytterligare en dimension av förståelse och kärlek.
Det var längtan. Vemod.
Det var stor kärlek och vackra vibrerande ord  med mening.

Till slut satt jag i en hög av kärleksbrev och log, grät, skrattade om vartannat.
Och jag bestämde mig då för att inte nöja mig med lagom.
Aldrig någonsin att stagnation i livet skulle vara ett alternativ.
Aldrig mer.

Och jag läste en anteckning som hade min mammas skrivstil.
Dikten "ansikte mot ansikte" beskrev  min känsla om hur "själen skavde mot landskapet såsom en båt skaver mot bryggan", då och då.

I den saknad som just då var så påtaglig.


Jag tjuvmjölkade också Kosmos.
Precis som i Eldklotter.
Och överlevde.

I och för sig ganska singel.
Och på ett överlevnadsvis. För att allt ändå går vidare.

En tid efter återupptäckte jag det där magiska i vardagen.
Och jag började bli intresserad av personlig utveckling.

Och precis som i romanska bågar, blev jag medveten om valv efter valv.
I mig själv.
I de jag hade nära.
Och hur sant det är att vi aldrig är färdiga.
Och jag skämdes inte längre för att vara människa.
Utan kom hem till mig själv.

Första gången jag läste dikten "C-dur",
satt jag på ett café i min stad och såg ut på stressade människor i ett kallt snöblask.
Det var då jag tänkte på hur olika man ser sin omgivning.
Hur olika man uppfattar allt, beroende på i vilket sinnestillstånd man själv är.

"Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar."

Och när ännu en väldigt viktig del av mitt liv var på väg att hända.
När jag hade gått en annan väg än den kanske förväntade.
Gjort en tvär-vändning.

Och gjort något som jag verkligen ville och kände otrolig passion för.
Och när jag satt där och väntade på att få kritik på det som jag nyss hade "fött".
Och som var något som var så mycket jag, fast det inte var det.
Att jag nästan var generad över att låta någon annan ta del av det som farit runt, levt och mognat i mig  innan det skrevs ner..

Och som gjorde det svårt att ens lämna ifrån mig det skrivna.
Då lyfter jag på huvudet och tittar rakt in i orden: Var stolt.
Som hängde på kylskåpsdörren. Fast som tillhörde en helhet.


Var stolt..


Ja, det finns så mycket mer och så många fler tillfällen.
Men det är inte undra på att han är min absoluta favoritpoet.

Han skrev sig in i mitt liv som han gjort i många andras.
Med enkla ord. Djupa innebörder. Igenkänningsfaktor.
Orden fanns där som små trösterika fjärilskramar när jag behövde dem.
I livets olika svängningar.

Med KÄNSLA.

Eldklotter

Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till
bara när jag älskade med dig
Som eldflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar
-glimtvis kan man följa dess väg
i nattmörkret mellan olivträden

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig
Natthimlen råmade.
Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.

Underbart att ha en sådan kärlek som är  lyser upp det som är jobbigt.
Ja. För man kan välja att se det på olika sätt.
Antingen ser man sorgen. Det tunga.
Eller så ser man trösten. Och ljuset.

Och någon som smeker bort bekymmer.
Bara genom att finnas där.
Det borde vi alla ha.
Hur självständiga vi än känner att vi är.

Och kärlek kan vara kärleken både till vän eller en  livskamrat.


Jag tror att allt handlar om kärlek.
Och ibland  avsaknaden av den.
I vissa delar.

Och på tal om det..

Desain Rumah real estate design collection

Coolt.
(men väldigt hjärtligt)

Av hela mitt hjärta heter "Ab imo pectore" på Latin.
Och det är nog så det borde vara jämt i det man gör.

Ser faktiskt inte en enda anledning till varför man skulle ha annat
än hela hjärtat med i det man åtar sig.


Sedan tänkte jag låta er få stå ut med svar på frågor.
Lite trist kanske, men väldigt listigt!



1. Var du ett lugnt eller busigt barn?
Mja. Heter det inte glimten i ögat?
Istället för busigt menar jag;)

2. Vad föredrar du, sol -eller snösemester?
Sol. Nothing else, but sol.
Är lite dumt att åka till snön, när man varken gillar kyla eller
kan svänga mer än åt ett håll.
Eller åka längdskidor utan att snubbla.

3. Vad tror du att du gör om 5 år?
Jag tror att jag gör precis vad jag borde göra och det jag vill.

4. Hur ofta läser du böcker av egen vilja?
Ofta, mycket och intensivt.
Helt otvunget, liksom.

5. Vilken kändis hade du helst blivit sedd med?
Tror faktiskt att jag helst blir sedd med den jag just då
är med. Kändis eller inte.

6. Hur är du klädd just nu?
Jag är helt naken.
Men över det har jag jeans.
Och en tröja som just blivit dekorerad med lite hallon.
Tror att den hör hemma i tvättkorgen egentligen;)

7. Hade du någon favoritsyssla som barn?
Ja. Att skruva sönder saker och aldrig få ihop dem igen.
På något sätt är jag nog likadan nu,
fast jag nog kallar det för en blandning mellan
brist på logik och tummen mitt i handen.

8. Har du åkt ambulans?
Ja. Lite för många gånger.
En gång var jag utklädd till
punkare och hade fått en boll i skallen .
Jag sa en hel del saker som jag senare ångrade, trots att jag
ytterst tillfälligt var anarkist.

9. Vilken är din favoritalkoholdrink?
Öl? Whiskey? Gulliga paraplydrinkar?
Ja, tack:)

10. Vilket språk tycker du är det vackraste att lyssna på?
Italienska tror jag. Och Grekiska. Men kanske mest för att
jag gillar kulturen och historien och alfabetet.
Och aj lajk latin.

11. Har du varit på någon musikfestival någon gång?
Ja. Västervik(räknas det?)

12. Har du gjort något denna månad som du är stolt över?
Klart jag har!

13. Vad är det mest konstiga du har fått som present?
Ett paket nudlar, tror jag.

14. Är du trevlig mot telefonförsäljare?
Jag är nog "bestämt trevlig"

15. Vilken film såg du senast på bio?
Himlen är oskyldigt blå

16. Kan du nämna tre skånska ord?
Tradig, pantofflor och ..någe annat flådigt..kanske

17. När känner du dig som snyggast?
Oj...ja, när gör jag det?
Det får jag nog fråga mig själv någon gång.
Inte just nu i alla fall.

18. Har du någon extrainkomst utöver det du jobbar med/pluggar till?
Nja.

19. Vilket practical joke/hyss som du har gjort tyckte du blev mest lyckat?
Jag har så många att jag nog kan skriva ett helt inlägg om det någon gång.

20. Vilken låt lyssnade du på senast/just nu?
Låten nedanför

21.Hur många kuddar sover du med?
Alldeles för många.
Ibland får jag knappt plats själv.
Slänger ner ungefär alla ändå under natten i och för sig.
Men får jag välja, så: En.
Den gosigaste.

22. Ser du på kärleken som ett misstag?
Va?? Nä nu attans ryser jag. Är det inte just den som är meningen med allt?
I alla dess former?

23. Snarkar du?
Nä. Alla liknande rykten dementeras å det allra starkaste:)

24. Skriver du dagbok?
Ingen regelrätt, men en måbra-bok.
Där jag skriver ner sådant som lyfter mig och får mig att le.

25.Vad gör du om du får hicka?
Hickar.
Sedan springer jag tre varv runt huset medan jag balanserar ett ägg på en sked .
(fast egentligen, så dricker jag vatten)

26.Tror du på mirakel?
Jaaa.
Och dagen jag slutar tro på dem,vill jag inte vara med om.

27.Tror på liv på andra planeter?
Tror de på oss?

28.Vad sa du senast?
Hahaha. Fast egentligen sa jag inte så. Jag skrattade.

29. Vad har du för mobilringsignal?
Denna..(fjortis, jag vet)

30. Kan du gå ner i spagat?
En gång kunde jag. För att jag var vig. Kanske ännu. Men frågan är:
Borde man ens prova?;)

31. Sjunger du på toa?
Mm. När jag duschar sjunger jag nästan alltid en snutt av Your song.
Känns liksom inte riktigt "färdigduschat" annars.
Undrar om det är ett litet ticks jag har kanske..

Lionel Richie – Hello

Kram:)

Desain Rumah real estate design collection

Att se det där som är på Bottenvåningen, sa en kompis.
Hon menade det som finns allra längst inne i oss.

-Men är inte det kärnan, mer än längst ner på botten? frågade jag.

-Inte om man nästan bara hittar alla fel, mumlade hon då.

Och jo. DET har ju hänt..

Men det är ju ändå det innersta jaget.
Där vi på något sätt utgår ifrån.

Även om vi kan känna för att gömma saker nere i källaren ibland för
att det inte är lika trevligt som det trevliga.

Det som finns där hjälper oss också att lättare förstå det som fört oss hit.
Och vi gör ju alla fel.
Och rätt.
Om vartannat.

Och inga känslor bör väl gömmas och glömmas.
Vi behöver dem.

Vi behöver till och med rädsla.
Bara vi kan acceptera den, fejsa den och lära känna den.

Ibland behöver vi riskera för att vinna.
Faktiskt ganska så ofta.
Det kan kännas rädsligt.

När vi styr ut båten på okända vatten,
kan vi knorra över att vi inte har "skepparexamen"
Men vi behöver inte vara experter, pålästa, veta allt.
Faktum är att vi aldrig kan veta allt.
Och det är nog tur det.
För är vi inte alltid nybörjare på varje nytt ställe?
När vi styr från kaj har vi en resa framför oss som kan bli hur som.
Och vi kan välja mellan att gunga med eller att försöka styra i storm.
Och att följa med i den riktning som båten för oss.
Och åt det håll vi styrs.
För är det inte så?
Att ju mer vi slappnar av, desto mindre behöver vi kämpa?
Jag tror det.
Och jag tror också att "rättet" hamnar i bullseye bra mycket mer ofta då.

Läste historien om en fågel som brukade besöka en ung kvinna.
På tal om rädsla.

Hon beundrade fågeln så mycket att hon en dag bestämde att skaffa en bur så att hon alltid kunde höra fågeln sjunga och se dess "vackerhet"
Allt eftersom tiden gick , vande hon sig vid sitt sällskap och förlorade lite den underbara känslan som inföll varje gång som denna fria själ kom att hälsa på henne, utan att alls vara tvungen.
Fågeln i sin tur kunde inte sjunga i fångenskap och dog.
Då förstod den unga kvinnan att kärlek kräver frihet för att uttrycka all sin charm -
oavsett om frihet kan innebära en viss risk.

Vi har en tendens att bura in/hålla krampaktigt tag
(och många gånger mest pga rädsla)
i saker för att vi har rädslan att bli övergivna.
(som faktiskt är en av de två första grundläggande rädslorna vi föds med)

Och tron att:
"frihet inte har gränser eller ansvar"

Och därför blir det också gärna så att vi gärna gör samma med allt och de vi älskar.

Som om egoism var det enda sättet att hålla världen balanserad.
Men kärlek har ingen gräns, den vidgar våra horisonter.
Och den lyser upp de mörkare delarna inuti oss.

Och det vi har i källaren.
Eller längst inuti oss.
Det kan lysas upp av kärlek.

När vi med den söker inuti oss och finner svaren..

Kärlek till oss själva;
Då behöver vi inte längre bäva för vad vi hittar om vi omfamnar allt.

Det blir en förståelse och ett sammanhang.
Och vi behöver inte alls känna det som att vi är en fågel i en bur.
För ibland känner vi oss nästan så. Även i oss själva.
För att vi undertrycker så mycket.

Dessutom kommer vi förmodligen inte heller att känna behovet av
att göra så med någon annan vi älskar heller.





Så tänker jag på när man var liten.
Vad mycket mysterium det fanns då.
Tiden och livet förändrar allt till något förståeligt.
Det finns förklaringar på det allra mesta.
Inte ens himlavalvet är lika spännande nu som den var då.

Hela livet är fullt med sanningar och förklaringar,
men som faktiskt handlar mer om från vilken utgångspunkt man har
än att det ska vara samma för alla.

Jag behöver INTE ha en förklaring på allt.
Jag gillar att inte veta allt.
Men å andra sidan att ta reda på saker själv.
Det ger utrymme för fantasi.
Det får mig att vara konstruktiv och kreativ på ett sätt jag tycker om.

Men om man "första-gångar" sig själv då?
Se sig själv gå, känna , prata.
Se minsta känsla, reaktion,
agerande, som att prata med någon på gatan om vad som.
Som om man inte hade upplevt det tidigare.

Och se sig själv inifrån och ut.

Detta är JAG.
Inte den som är påverkad av omgivningens mönster och tycke.

Det Behöver man se ibland.
Som om det var första gången.
Eller i alla fall på nytt.
Igen och igen och igen.

Jag-delen.
Den ursprungliga.
Utan etiketter som både man själv och alla runt omkring har satt på en.

Möjligtvis lite trötta, men leende reflektioner
från en Jag.
Lady Gaga – Born This Way

Kram

Desain Rumah real estate design collection

"Ett möjligen tänkbart Scenario:
Vaknar av att en varm bris smeker sakta över kroppen.
Hör hur trädkronorna rör sig utanför fönstret i en stilla dans.
Jag ligger och njuter av värmen och fågelkvittret som hörs genom det halvöppna fönstret.
Känner lukten av den friska morgonluften och alla sommardofter.
Ögonen är ännu inte öppna.

Sträcker på mig och gäspar. Men blundar fortfarande.
Ler.
Det tunna påslakanet mot kroppen dansar också lite av vindpustar till och från.
Det känns knappast mot huden, men ändå gör det, det.
Två känslor i en, fast inte.

Från grannen doftar det kaffe.
Jag hör hur skeden nuddar muggkanten när hon rör i den.
En radio spelar i bakgrunden.
Mindfulness i vardagen. Eller ett stilla varande ihop med alla sinnen.
Jag är lugn. Vaken. Utvilad. Energifull. Förväntansfull.
Nu öppnar jag ögonen och börjar med resten av dagen.

Här kommer jag!

Vissa dagar känner man det direkt.
Och man känner in det med alla sinnen.

Det här blir en bra dag! Nu kanske det inte är jämt och ständigt som man vaknar på just det ovan beskrivna viset.
Men man kan för det vakna och vara på ett strålande humör och ha den där känslan.


Man känner sig full med energi och utvilad.
Kraften och energin är på topp.
Kanske pirrar det lite i magen och det kan kännas som förväntan i kroppen.
Man vet inte riktigt varför.
Det bara känns.
Och det känns bra.


Andra dagar kommer man knappt ur sängen.
Humöret är motsatsen och trots att det strålar av sol ute, känns det inte riktigt ok.
Man är bara trött. Lite melankolisk kanske till och med.

Ja olika dagar med samma förutsättningar kan te sig olika.
Kännas olika.

Och något som jag tror stenhårt på är att vi just där.
I den känslan; skapar olika förutsättningar för hur dagen ska bli.
Därför att vi sänder ut till omgivningen hur vi tänker, mår och känner.



En sak som vi har framför oss nu är våren.
I vissa delar av landet har den så smått börjat , medan andra delar får vänta ett tag.
Men på söndag är det sommartid på våra klockor igen.

Det vill jag skrika ett STORT hurra för!

Det betyder att vi går emot ljusare tider.
Ljus är bra och det behöver vi.
Vi har faktiskt kemiska ämnen i vår kropp som väcks till liv av ljus och sol.
Som ger oss glädjekänslor.

Ljuset behövs för att bryta bildningen av sömnhormonet melatonin, som gör oss trötta om natten, men som kan bildas i alltför stor mängd även under dagen.


När man är glad så ler man.

Men man kan också bli glad av att le!
Ja. För det har forskningen också visat.
Även  om vi nu redan vet det;)

Ett "falskt" leende KAN ge äkta lycka och automatiskt bli ett äkta leende.
När du är glad så ler du, men du kan även bli glad av att le!

Forskning visar att ett falskt leende kan ge äkta lycka och därmed automatiskt övergå till ett äkta leende.
Det är likadant som när någon annan ler emot dig.
Det är ganska svårt att inte le tillbaka då.

Och varför skulle man vilja det?
Leenden smittar!
Och DET är magiskt, tycker jag, vad lite som behövs för att få oss glada.
Att våra olika miner kan påverka humöret kallas för facial feedback-teorin

 Darwin skrev på 1800-talet att:

”en emotion förstärks om man fritt ger uttryck för dess yttre tecken”.

Decennier av forskning har bekräftat det.

Och just den kunskapen - att vi kan göra oss själva och andra glada ganska enkelt..
Det måste väl ändå vara världens enklaste lyckotips!?
Och kanske ett knep, de morgnar när vi inte känner oss så värst glada?


Le - med hela ansiktet:
Det sprider sig till hela kroppen.
Och de du möter!



Various Artists - John Mayer Tribute – Your Body Is A Wonderland

Kram!

Desain Rumah real estate design collection

Om man liknar våra liv med en flod..
Vi försöker många gånger kontrollera dess väg.
Ibland så intensivt att vi närapå sveps med under vattnet som kan vara  fullt med sådant vi inte mår bra av och hur vi blir av med det , har vi ibland lite för lite kunskap om.
Eller så vill vi inte se det.
Vi dricker det och det får oss att längta efter friskt vatten.
Vi krigar med det vi har, men vi rengör inte vattnet i floden.

Vi fortsätter att attrahera människor och situationer som speglar det där vi inte vill ha.
Vi märker att ju mer arga vi är, desto mer har vi att vara arga för.
Ju mer övergivna vi känner oss, ju mer drar vi till oss andra som har brist på tillit och anknytning.

Tyvärr hjälper det där oss inte ett dugg.
Det kan sluta med att ingenting lever i vår flod.
Inga drömmar, hopp, kärlek, passion, egenrespekt.
Och vårt vatten ger inte liv till någonting bra , så resultatet blir ett dödläge runt oss där ingenting frodas. Det är dags att ta reda på vad som orsakade det hela.

Kanske behöver vi tillföra syregivande växter och filtersystem för att få vattnet drickbart återigen.
Eller sluta förorena det,så att vi kan go with the flow vart det än tar oss och lita på att floden vet vad den bästa destinationen är för oss.

När vattnet är rent, behöver vi inte leta efter vårat öde.
Det har funnits där hela tiden, väntande på att ändra floden till en källa av  närande och passion.

När man börjar tillföra skönhet i floden, finner man att vattnet blir mer klart för varje dag.

Situationerna som man en gång tyckte var överväldigande, deprimerande eller dränerande, blir enbart situationer.
Man dömer dem inte som bra eller dåliga eller lägger energi på det, därför att man vet att fakta inte är statiska. Man kommer ihåg att livet kommer att arrangera sig själv för att spegla den hälsa och det nya tillståndet nu när man har rensat upp det som inte ska vara där.

För att praktisera skönhet, måste man ge upp de fula historierna där någon är offer och någon den onde.
Sluta se världen genom grå glasögon och deklarera att alla och allting brister i olika delar.
Att det Inte mäter upp till våra förväntningar.
Sluta med cynism och apati och hitta hopp och möjligheter i människor och situationer igen.


Att praktisera skönhet betyder att man ser vad som är äkta och värdet i varje person och ny situation.
Det betyder att även om en vän har gjort något  fel, tycker man fortfarande om honom därför att man ser potentialen och kärnan i personen. Det kan vara mer svårt än lätt.

Men ändå så blir ögonblicket man väljer att se skönhet, den stund då man  reser dig över det andra och låter det gamla vara just det. Gammalt.
Som alla historier som en gång orenade vårt vatten .

Should you really open your eyes and see,
you would behold your image in all images.

And should you open your ears and listen,
...you would hear your own voice in all voices.

Kahlil Gibran ~ Sand And Foam

Phil Keaggy – Everywhere I Look - Radio Mix

Desain Rumah real estate design collection

När örnar bygger bo,
börjar de med grunden som är små grova kvistar och grenar, vilka många av dem bär taggar.
Sedan bygger föräldrarna på med mjukare löv för att bädden ska bli skön och mjuk för ungarna.

När de växer, tumlar de runt i boet och gradvis försvinner den mjukare "stoppningen".
Vid något läge försvinner det mjuka och det finns bara kvar det taggiga och mindre sköna.
Det gör att de blir motiverade att använda sina vingar för första gången och flyga fritt som de var menade att göra. 

Ibland när man står inför en obekväm situation kanske man klagar och försöker slippa.
Ändå kanske just den situationen gör att vi provar våra vingar.

Precis som örnungarna.
Som låter oss flyga i riktningar som vi aldrig annars hade gjort om vi stannat kvar i det vi känner till.
Och det som kanske sticker och faktiskt gör lite ont och är obekvämt.

Liv är rörelse, utveckling, tillväxt och se öppningar.
Stannar vi i boet, som kan stå för ett visst läge i livet, sticker universum oss obekvämt med dessa taggar och puttar på oss.
Som en liten påminnelse om att det är dags att göra något som vi mår bättre av.
Förstår man inte det, blir taggarna skarpare och känns mer och vid ett tillfälle, har man inget annat val än att flyga.
När man gör det, kommer man att förstå varför den mindre roliga situationen BLEV obekväm.

Bara för att den är vacker

Det är viktigt att se skillnad på att fly en situation och att gå vidare.
Det är då vi får följa vårat hjärta eller våran inre guide om man så vill.

Livet handlar om att vara allt som vi är och kan vara och bli.
Ibland kan man det där man är och andra gånger behöver man använda sina vingar.
Och när den stunden kommer, kan taggarna i boet hjälpa till.

Självklart är Örnboet och taggarna en metafor.
Men jämförelsen såg jag som en ganska klar.
Det är ju knappast en "taggfull" rumpa vi vill ha och sånt vi inte trivs med, utan det som är bra för oss.
Samtidigt ska vi kanske vara glada för att de finns.

Fin låt

Kram!

Desain Rumah real estate design collection

Våra positiva och negativa tankar och övertygelser påverkar,
inte bara vår hälsa utan också varje aspekt utav våra liv.

Henry Ford hade verkligen en poäng när han sa:

Oavsett om du tror att du kan eller inte, så får du rätt.

För om man tänker på människor som går på glödande kol utan att bli brända.
Om de en enda sekund börjar tvivla på sin övertygelse om att de kan göra det, så slutar det med ont i fötterna.
Tron KAN försätta berg. Inte bokstavligen faktiskt. Men nästan..

Vår tro fungerar ungefär som ett filter på en kamera och ändrar hur man ser och upplever världen.
Och kroppen adapterar samma tro.
När vi verkligen inser att våra tankar är så kraftfulla, har vi nyckeln till frihet.

Medan vi inte alls kan ändra de genetiska koderna, kan vi ändra våra tankar i processen

Övertygelse :Ett beslut som tagits av tankekroppen, efter en erfarenhet då personen upplevt något bra eller dåligt.
Att ha samma beteende i framtiden som i det förflutna för att återuppleva det som var bra
och skydda sig från det som var dåligt

Kvantfysiken lär oss att allt består av energivågor.
Vi är en del av detta oändliga energifält som omfattar allt och alla.
Gränslöst, oförstörbart, evigt.


Lag 1: Lagen om orsak och verkan
Tanken är orsaken, det som sker är följderna
Dina tankar ligger bakom allt du upplever. När du lär dig förändra dina tankar, kan du förändra ditt liv.


Lag 2: Lagen om den fria viljan
Du är den enda tänkaren i ditt sinne.
Oavsett vad som sker är det du som väljer vad du fokuserar din uppmärksamhet på.




Lag 4: Lagen om grundläggande övertygelser
Dina grundläggande övertygelser bestämmer din verklighet.
Den värld du lever i är ett resultat av dina övertygelser. Dina tankemönster avgör hur du hanterar livet.


Lag 5: Lagen om individualisering
Du kan inte uppleva något annat än dina egna tankar.
Tanken är skapande. Allt du upplever är en följd av dina övertygelser.


Lag 6: Lagen om skapande
Eftersom du inte kan sluta tänka, skapar du alltid.
Du tänker hela tiden! Ta kontroll över dina tankar och få kraft att styra ditt liv.

Lag 7: Lagen om känslor
Du kan inte ha en känsla utan att först ha en tanke.
Tanken föregår känslan. Lär dig styra din tanke, så kan du välja känslor som gagnar dig.


Lag 8: Lagen om ersättande
Du kan bara förändra dina tankar genom att ersätta gamla tankemönster med nya.
Du kan aldrig säga ”försvinn” till en tanke. Men du kan alltid den med något nytt.


Ur "de tio mentala lagarna" av Barbara Berger

Mahatma Ghandi sa:
Din övertygelse blir dina tankar
Dina tankar blir dina ord
Dina ord blir din handling
Ditt handlande blir dina vanor
Dina vanor blir ditt värderingar
Dina värderingar blir Ditt öde

Jaa.. Det där vill man ju bara skrika ett stort och ödmjukt JA till.

Det skulle jag också vilja skrika(lika ödmjukt, såklart;)) till att tanka sig själv.
Då och då. När det behövs.

Och ibland tänker jag att jag skulle vilja skaffa mig ett armbandsur.
För det har jag inte längre något.
Ett gammalt hederligt sådant.
Inte för att hålla reda på tiden bättre, utan för att stoppa den ibland.
Visst. Tiden stoppar inte för att man stoppar klockan eller tar ur batteriet.
Det gör den inte.Jag vet det.

Men det kunde vara en kännbar symbolisk handling.
Som i : NU tar jag mig tid.
Till det som är betydelsefullt och som jag känner med hela jag att jag mår bra av.
Just nu låter jag tiden stå stilla. Eller i alla fall är jag "nu".
Utan en tanke på att planera för imorgon , samtidigt. Eller nästa vecka.
Eller det där som kanske händer om en månad.

Just nu är jag i det jag gör och som jag älskar.
För den tiden, tar jag mig.

Ja, man kanske inte behöver stänga av klockan för det.
Man behöver inte ens ett armbandsur.
Men den skulle kunna finnas som en påminnelse om att tid behövs.
Till att ta sig den.

Visst. För att hinna till jobbet i tid. Och skola. Och till det där mötet.
Och till affären innan det blir för sent.
Och till...alla andra saker.

Men också för att vara ett med den.
Och inte en kvart , timme, dag, månad före i tanken.
Man är ju ändå aldrig där rent kroppsligt förrän det är dags.

Desain Rumah real estate design collection