RSS

Alla har vi behov, va?

Det har vi ju faktiskt.
Av olika slag.
Och jag tänkte på behovet av att skriva.
Just nu.

Visst hade man (jag, och många med mig) en dagbok en gång i tiden.
Ja, jag hade flera många.
För de tog liksom slut så fort.

Men de handlade om sådant som jag aldrig skulle skriva om här i bloggen.

Ja, som om jag skulle gunga och någon kille råka se mina trosor, tex.
Sådant skulle jag ju aldrig berätta här.
Nä. Lite privatliv får man väl ändå ha!
;P
(Lallis 9 år)

Men ändå.

Det finns väldigt stora möjligheter för oss att skriva av oss, nuförtiden.
Om precis vad som, egentligen.
Om vi vill.

Och vill, vill vi ju.

Aldrig har det funnits så många bloggar tex. som det gör nu.
Och det är ju ändå bara en sorts plattform, även om det
kanske är en av de allra mest direkt påtagliga i vår tidsålder.
Därför att man direkt kan läsa vad som skrivits,
Och för att alla också har en direkt möjlighet till det, bland annat.

Och behoven är skiftande.

Vad man skriver om.
Liksom Motiven till varför man alls skriver.
Eller läser.

Bokstäver, ord och meningar gör mig avslappnad.
Jag ler ofta när jag skriver.

Genom att skriva får man kontakt med platser i sig själv
som man inte ens kände till.
För allt som kommer ut på print har redan gått igenom mig och vill ut genom fingrarna.

Det är ju inte ofta man är med på Vogues omslag.
Faktiskt aldrig. Kul med PhotoFunia ;)


På bokmässan förra året träffade jag en kvinna
som var"till åren kommen", kan man säga.

Hon debuterade då som författare.

Hon satt i sin Monter när jag gick förbi och
tittade mig rakt in i ögonen och log.

Så jag stannade en ganska så lång stund.
Och fick en härlig konversation.

Det speciella med kvinnan var att hon hade kanaliserat det hon skrev i boken.
Låtit fingrarna glida över tangentbordet,
men orden och tankarna som hamnade på pränt kom inte från henne,
berättade hon.

Boken hade
ett stort mått av passion och kärlek och
syn på livet ur en erfaren och klok själs perspektiv.

Så säger hon:

Solomon skrev:

    Vad som har varit är vad som kommer att vara,
    och vad som har hänt är vad som kommer att hända;
    intet nytt sker under solen.


Och jag tänkte senare på det där:
Om det redan för tusen år sedan inte var något nytt;
tänk på hur väldigt "o- nytt" det är nu då!

Våra känslor är ännu samma.
Det finns inget att skämmas över.
För inget är nytt under solen.

Och ändå är det lika fantastiskt unikt varje gång!


Pennan eller tangentbordet..
De är en förlängning av den skrivandes hand och tankar.
De kan få oss att drömma, skriva fakta, dokumentera, skriva vackra kärleksord.
Precis vad som.

Varje ord lämnar ett minne. Ett spår i ditt hjärta .

Det är summan av dessa minnen och spår som skapar meningar.
Wow, tänkte jag och sprang och satte mig att skriva ner allt hon sagt.
Ja. Det som jag kom ihåg.
Och det som jag kom ihåg är numera sparat.
På ett skrynkligt papper.
Skrivet med en kluddig bläckpenna.


    Lev mer, älska mer, riskera mer

Skrev jag efter mötet.

Att leva mer - vad är det?

För det är väl inte så att man kan "leva mindre"?
Kanske man kan det.

Jag skulle inte leta perfektion som ett permanent tillstånd.
I någon del, egentligen.
Faktum är att jag inte vill ha det.
För perfektion är inte den perfekta tillvaron för mig.
Jag tror att det mer är motsatsen.
Fast då kan man ju undra över ordet perfekt för den delen.

Jag tror att det oftast är motsatsen som gör mig mer levande.
Att våga göra lite fel och lite misstag.
Bara man lär sig på dem.
Och gör man det, så utvecklas man.
Tror jag.

Och inte sitta och vänta på att saker ska hända av sig själva under tiden
som man inte trivs.

Att leva nära livet.
Att våga.
Känna.
Uppleva.
Det är nog det för mig.
Bland annat.

Och då blir nog ekvationen:
Lev mer älska mer riskera mer
Eller tvärtom eller i vilken ordning som helst.

I alla fall för mig.
Och från min utgångspunkt och synsätt.

Och det är ju alltid värt det.
Och inget är nytt under solen.
Bara lika unikt och fantastiskt som livet i sig självt.

Melanie Fiona – Sad Songs

Kramar!



Desain Rumah real estate design collection
  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

2 kommentarer:

Ulrica sa...

Jag skrev också dagbok som yngre men inte nu. Är mer inne i bildens värld:), fast lite skrivande blir det som bloggare! Kul att höra några ord från dig och vilken vacker blogg du har nu!!
Ta hand om dig//Ulrica

Vida sa...

Du skriver så klart.. fortsätt med det. Kramar från Liv

Skicka en kommentar