RSS

Nu eller alldrig..?

Jag vet.
Jag är fullt medveten om att det ter sig som ett stavfel i rubriken.
Som den språkpolis jag kan vara, sticker det nästan i kroppen när jag ser det. ;)
Men jag har en avsikt med ordet.
Det är en blandning mellan aldrig och alltid.
För uttrycket känner vi igen. Det är välkänt.

Nu eller aldrig. Det är nu det gäller.
Så brukar vi säga.

Men någonstans i samma andetag hör jag: "Det är aldrig för sent"
Kanske är det bara något som jag inbillar mig.
Men det viskar lätt i mig att vad det än är som man inte är nöjd med,
så är det inte för sent att gira till och komma på rätt kurs igen.
Oavsett om det handlar om att bryta upp. Ett mönster kanske.
Ett beteende som är mindre bra än bra.
En relation av någon form som slukar energi.
Ett specifikt läge i livet där man helt enkelt inte trivs är inte för sent att ta hand om och  ändra till det bättre.
Det är min övertygelse.

Däremot tror jag att man kan komma till känslan "nu eller aldrig", när det har gått på tok för långt.
Det är ju sjutton gubbar också att vi inte kan ha fingertoppskänsla när det gäller oss själva liksom.
För det är vi ju ändå ganska dåliga på att ha.

Lyssnar vi på vad vi har att säga oss själva?
Ibland skulle jag vilja säga att jag gör det. Men andra gånger är jag helt totalt nonchalant och springer på i 180 knyck och tycker inte att jag har en sekund med tid över till något annat än att stressa.
Trots att det om jag tagit mig tid, kunnat innebära att jag hade behandlat orsaken och anledningen till varför jag stressade runt som en fis i en potta.
Som ett exempel.
Jag tror att vi alla har egna exempel.


Nu eller alltid kanske skulle passa bättre?
Eller i alla fall bättre sent än aldrig.

Men vi borde ju se om oss själva hela tiden egentligen och inte bara när det "inte funkar för att vi nästan studsar in i väggen av trötthet och olust till det som är"

Och jag tänker på det där med hur man får till sig saker.
Det händer inget bra när energierna är inställda på negativitet.
Man drar bara till sig ännu mer av samma trista vara.

Så kom jag att tänka på sir Isaac Newton.
Ja, han som satt under äppelträdet ni vet och som såg ett äppel falla ner på marken.

Tyngdlagen ..
Ja man säger mycket om den. Bland annat att allt börjar hänga efter trettio.
Men det är en mer ytlig rolighet om ålder.
Och ganska osinnlig och vad jag tror inte ett dugg vetenskaplig, så det så ;)

All materia har väl en symbolisk motsats .
Eller ett annat sätt att säga det på.
Jag tror att tyngdlagen fungerar på många olika nivåer och inte bara på det fysiska planet.
Känslomässigt tex.
Orsak och verkan. Lagen om orsak - verkan är ju väldigt verklig.
Den är mer öppen för influenser som inte finns på samma sätt som inom fysiken.
För att förstå hur universums lagar fungerar , även tyngdkraften, på ett symboliskt sätt måste vi träna upp vårat tänk och våra inutin att ta emot det som finns bortom vår synliga logik.
Först behöver vi förstå ordet tyngdkraft på ett annat sätt.
I en annan mening. så som: allvar eller tyngd som "av tyngd". Dvs. viktig.

Så då kanske Sir Isaac Newton upptäckte " lagen om allvaret"
Lagen om relationen mellan orsak och den symboliska tankens makt, samtidigt som den fysiska tyngdlagen.
Visst är det en vetenskaplig upptäckt, men från ett annat lite mer vinklat perspektiv kanske Sir Newton hade en mystisk erfarenhet där han fick se en glimt av det essentiella och enhetliga i universum.

Han såg kanske genom slöjan av vanlig syn denna dag då den fysiska lagen som han gav namnet tyngdlagen men som reflekterar den konstanta och mystiska sanningen om vad som är allt finns i hålet. (Dvs det vi inte känner till för att vi inte kan se det, men som påverkar oss i högsta grad: universums kraft)

Han såg in i hålet den dagen och noterade att allting hör ihop med en lag relaterad till vikt och kraft.
Att han la denna mystiska insikt inom området vetenskap var för att han var vetenskapsman och det var hans redskap.
Men den mystiska konsekvensen var att energisk vikt, själslig, universiell vikt - började förflytta sig mer in i tankarna så väl som vetenskapen växte mer och mer och överskuggade värdet av känslomässig och intuitiv kunskap.

Vi måste tydligt ändra tankesätt och våra sätt att ta emot saker.
På ett lite okonventionellt sätt om man inte är medveten om det.
För att manövrera igenom problemen som man har framför sig.

Inga problem löser sig på samma nivå där de skapades.
Det är en total omöjlighet. Är det vetenskap?
Nä. Inte ett dugg faktiskt.
Men det är inte desto mindre sant..

Vi behöver besegra tyngdkraften. Det kräver utveckling av oss själva i viss mån.
Intellektuellt och genom vår kreativitet, så väl som vår kapacitet att ta emot världen genom våra inutins egen kraft.
Den fysiska världen av orsak och logik blir helt möjligt i vår vackra värld med mysitiska lagar.

Det ligger i vår natur att kämpa mot tyngdlagen, för att flytta gränser och få kontakt med den inre sanningen inom oss.

Vi har nog alltid letat efter en väg  för att vinna över det som tynger ner oss i våra  tankar.
Ja, vi är ju hellre uppe än nere. Och vi omger oss hellre med sådant som fyller oss än tvärtom.

Ibland tänker jag på som att det är som om man behöver köra lite Feng Shui fast inuti.
Lura tyngdlagen  genom att rensa bort sådant som tynger ner våra energier.

Och det är aldrig för sent.
"På tiden" kanske det är.
Eller också "hög tid".

Eller kanske bara något som man alltid borde ha med sig.
Tänket om att flytta upp våra tankar en nivå för att kunna lösa problem.
Våga se saker på annat sätt.
Tänka om.
Och ta oss lite tid till att våga göra det.

För att vi ska sluta stressa eller vara i lägen som vi inte mår bra av.

Och lyssna på oss själva till att börja med.
TRO på oss själva. Lyssna. Ibland behöver vi lyssna mer noga och ta åt oss oavsett vilken känsla vi har.
Intuition är för det mesta en pålitlig inre röst i vilken form den än ger sig till känna.
Mahatma Gandhi förklarade en gång meningen med den.
 En svår fråga, men jag har löst den för mig själv genom att säga att det är vad min inre röst berättar för mig"
Den universiella källan av allt. Hur osynlig den än är , så guidar den oss hela tiden.
När vi litar på det och slappnar av, samarbetar vi och tar emot meningen och det som ska vara på ett helt annat sätt.


Jag tror att ordet tillit är ett ganska passande ord.
Tillit till oss själva och till livet.
För när vi känner den och slappnar av.
Det är då vi ser. Och det är då vi känner oss trygga. Energiska.
Och på ett mer levande och på ett mer kreativt sätt.

Detta var lite av mina tankar denna lördagskväll
Hoppas att helgen ler emot er.
Kramar!


John Mayer.
Fantastiskt bra.
John Mayer – Gravity



Desain Rumah real estate design collection
  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

7 kommentarer:

Skimrande kristaller sa...

Tänkvärt! ... å mycket att ta in ☺ eftersom det är sånt här man kan gå o fundera på emellanåt. Låter hoppfullt i dina rader! O visst är det så att när vi slappnar av o har tillit till oss själva o till livet så öppnar det många dörrar! Och intutionen kommer till oss. Tack. Ha det gott. Kram Lenita

Beatrice sa...

Vilket härligt inlägg! Jag tror att jag måste läsa det en gång till... :-).

Ha en fin allhelgonahelg, du kloka!

Många kramar
Beatrice

Elle sa...

Om det här var LITE av dina tankar en lördagkväll...
jag är tvungen att läsa om det ett par gånger, kanske imorgon, när jag är mindre trött, för du har skrivit så mycket tänkvärda saker som jag vill ta till mig i ett vaket tillstånd.

Var bara tvungen att le åt din rubrik, för min lågstadiefrökens röst ekade i huvudet:
"Aldrig skriver man aldrig med två L och alltid skriver man alltid med två L"
*ler*

Tack för en fin blogg!
Ha en skön helg du med!
Kram Elle

Rummet för välbefinnande sa...

Ja, det är alltid lika givande att kika in hos dig :)
Kloka ord, tankar och funderingar som förgyller min söndag!
Ha det gott!
Mia

Fokus mot framtiden sa...

Hej :-)
Härliga tankar.
Tack för en härlig träff och för den underbara boken. Ska läsas och få en djupare och bredare upplevelse än filmen räknar jag med och ändå älskade jag filmen!
Kram och önskar dig en fin fin Söndag!!

Jonas sa...

Jasså, det är HÄR du håller till numera, Jag undrade just. Alltid lika intressant att sitta såhär i höstmörkret med levande ljus o mysbelysning o läsa dina funderingar...

Jo jag har haft en rejäl "downperiod" i allt det här med blogg o Facebook och allt vad det heter, men kör blogg sådär lite på halvfart... Tycker trots allt äatt det är rätt kul, även om jag egentligen inte hinner med detta då andra plikter i livet kräver sin tid.

Carpe Diem. sa...

Hejsan!
Mycket tänkvärda ord!
Även om jag skulle vilja lätta på tyngdlagen ibland, på vissa saker! ;) Så är det nog bäst att det är som det är så man har båda fötterna på jorden, både kroppsligt och själsligt.
Ha en skön kväll
Kram

Skicka en kommentar