RSS

Våra kroppar. Och sånt.

Vår fysiska kropp är vårat redskap för att uppleva världen.
Den tillåter oss att se, höra  känna, smaka, lukta, känna .
Det är ju själens tempel, kan man säga.
Våra inutin, som jag brukar kalla det.
Och de är alltid i kommunikation med kroppen.
De kan kommunicera som attans.
Men tyvärr lyssnar vi på dem alldeles för sällan

Sättet som vi relaterar till vår kropp, är ofta baserad på vad man jämför den med.
Till exempel: Jämfört med en myra är den stor, men jämfört med en blåval, är den liten.
Slutsatserna vi drar beror faktiskt på hur vi ser på oss själva och vad vi jämför med.
Hela tiden. (även om vi väl sällan jämför oss med myror eller blåvalar)

Du vet att du är kort när du ser långa människor.
Du vet att du är gammal när du ser unga människor. Osv osv

Kanske jämför man sig själv med sig själv.

Som: jag brukade väga 10  kilo mindre.
Eller så kanske man jämför sig själv med sig själv som tonåring och säger: Jag brukade kunna stanna uppe nästan hela natten utan att vara trött på morgonen.
Kanske jämför man sin kropp med för 10 år sedan. Jag brukade kunna ha storlek 36, men nu har jag 44..(och en efterföljande ganska onödig suck)

Men man kan tänka att man flyter i något utan tid eller andra yttre intryck.
Alla minnen av det förflutna har tillfälligt försvunnit.
Alla jämförelser man har gjort är borta.
Man är en  kropp som flyter.

När det inte finns något att jämföra med, hur definierar man den och beskriver den då?
Den är inte smal eller tjock eller gammal eller ung.
Alla tidigare intryck är som en illusion.
De har inget att göra med vem du är.
Inte egentligen.

Det enda man har är sina sinnen och nuet.
Med andra ord; det du ser,känner, luktar, känner och rör just nu.
Det är sanningen om din kropp(det är väldigt svårt att beskriva kroppen utan att jämföra den med något annat eller annan)

Hur man rör sig och vilken inställning man har till sin kropp påverkar våra personligheter..
Hur folk ser på oss och hur vi till och med agerar gentemot andra.
Sådant tycker jag är otroligt spännande.
Vi kan lära oss mycket av våra kroppar. Om vi lyssnar på vad våra inutin säger.
Det är jag helt säker på.
Och jag tror också att vi kanske borde försöka vara nöjda med det vi är.
För ska sanningen fram så kommer man aldrig att komma tillbaka till den kropp vi hade någon annan gång.
Fastän det är samma. Och vi kommer aldrig att få någon annan. Den vi har är den bästa och helt unik och ett tempel vårdar man. Och är stolt över. Som det är.

Och på tal om våra inutin så kan de ju kommunicera med oss på lite konstiga och tråkiga sätt ibland.


De kan ifrågasätta en hel massa.
Om man tänker på de tankar som man frågar sig själv under en dag.
Några är så simpla som: Undrar om jag hinner med tåget? Borde jag berätta för min kompis att hon har spenat mellan tänderna? Gav jag katten mat eller glömde jag det?

Men oavsett, märker man kanske några ganska störande frågor.
Som: Varför händer det här alltid mig? Vad är fel med mig?
Varför klarar jag inte detta? När ska jag någonsin lära mig?
Och sådana frågor ökar INTE vår energi.

När man frågar en frågar så letar det undermedvetna för att hitta ett svar.
Om man ställer frågan: Varför sabbar jag alla mina relationer?
Då kommer förmodligen det undermedvetna att komma upp med svar som:
Du har usla relationer därför att det är vad du förtjänar(eller något annat icke produktivt svar)


De frågorna kallas "ovärdiga frågor"
När man än ställer dem till sig själv, kommer man att få ett negativt svar som kreerar ännu mer negativt.
Negativa frågor som på nåt sätt håller en i Offer-läge. "Offer för omständigheterna - mode"; alltså.

Så om man tex ställer sig frågan som: Varför händer detta mig?
Kan man ändra det till: Vad kan jag jag lära mig av detta och vad gott kan det föra med sig? Istället.

 Och sådana frågor är nästan bättre än affirmationer därför att de leder till handling på ett lättare sätt.
Och när man väl är DÄR  - i handling - då känner man att man har kontroll. Man kan också hitta på egna sådana frågor.
Det är ju inte det minsta fel. Bara rätt faktiskt.

Och jag tror att vi borde lära oss att lyssna mer på vad vi verkligen säger till oss själva.
Och hur våra kroppar försöker berätta för oss vad vi behöver.
Och att vi kanske inte skulle vara så rädda för att tänka snälla tankar om oss själva.
För det är ju ändå där det startar.
På nåt vis..

Kram!



Desain Rumah real estate design collection
  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

5 kommentarer:

Elle sa...

Kroppen är själens tempel...fint skrivet, det har jag aldrig tänkt på! *ler*
kram Elle

Bodil sa...

Du skriver så sanna saker =) man kan verkligen ta till sig allt och bara nicka tyst och hålla med.

Bokmalen sa...

Mycket tänkvärda ord. Kämpar med att försöka va snäll mot mig själv... Men det är ju så lätt att jämföra sig med andra + att det inte är kul när kläderna inte passar eller sitter fint...
Men skam den som ger sig, jag fortsätter att träna å ta hand om mig så borde det ge reultat, klädmässigt framöver!??? Att jag mår bättre, det känner jag redan av. ;)
Kramen, Maria

Magnus Thorn sa...

Det kändes mysigt ombonat här inne, i ditt nya rum. Snyggt!

Synnøve. sa...

Visst ska man lyssna på kroppen. Men inte för mycket. Har nu i flera dagar gått och känt efter om jag har ont i bröstet. Stressad, nervig och orolig...
Men nu har det gått över.
Kramen på dig.
Synnöve.

Skicka en kommentar