RSS

Och här sitter jag och sitter..eller vad gör man åt saken?

Är vi verkligen offer för omständigheterna?
Är det verkligen så?
Att saker bara händer och vi står där och får gilla läget oavsett.
Ja, ibland kan det ju kännas så.

Jag tror att det både stämmer och "o-stämmer".
Men det finns ju oftast en valmöjlighet.

Man kan välja att se det så eller att känna sig som en del av den.
Omständigheten alltså.

Visst påverkar yttre omständigheter våra förutsättningar.
Men en grundläggande existentiell fråga är väl hur vi själva väljer och
skapar dessa omständigheter eller i vilken mån vi drabbas och förvandlas till offer

Och vi kan välja hur vi ska bemöta förändringar.
Både sådana som vi själva skapar och sådana som vi blir påtvingade.
Men offer blir vi om vi väljer resignation.

I dagens läge är vi ganska så "utsatta" för förändringar.
Både i privatlivet och kanske framför allt på jobbet.

Redan den grekiske filosofen Herakleitos sa "Panta rei"(allting flyter) och med det,
menade han att allt är i ständig förändring.

Och så är det ju.

Självklart får man ibland gilla läget fastän man inte gillar det.
För ibland är det bara så det är.
Kan man inte göra något så kan man ju lika gärna göra det.
Fast man inte gör det.
Och det är också ett val och ett ställningstagande.


(Nu är detta mina åsikter.
Och hur jag upplever det och tror.
Men det betyder INTE att det är så väldigt lätt bara för det)

Och det finns ju delade meningar.

Läste om någon som sa att "våra val är tvångsmässiga.
Att vi inte ens har en fri vilja utan är våra föreställningars fånge"

Lite förstår jag det där.
För visst är det så att vi genom åren har blivit pålagda åsikter.
Ja, för ibland har man sådana , fast man inte har dem.
Man tycker en sak utan att tycka den själv.
Inte med hela sig i alla fall.
Man TROR att det är så det borde vara för att det ligger så grundat i en.
Nu är inte jag alls säker på att det var så, det menades, men så tror jag.
Och då kan jag hålla med.

Men jag gillar ordet Rebell.
Tror man behöver vara det ibland.
Någon form av "livsrebell"

Ifrågasätta.
Speciellt när man finner sig i lägen som man känner att man
egentligen inte själv har valt, fast man har det.
För det händer ju också.

Vari låg motivationen?
Varför trodde jag att detta var just det rätta valet?
Hur känner jag?
Hur vill jag känna och hur måste jag välja för att nå dit?

Vi har en fri vilja.

Det vi inte kan välja är att inte använda den.
Komiskt nog använder vi vår fria vilja även när vi väljer att inte just göra det:välja.
Men med val följer ju alltid ansvar.
Och konsekvenser.

Och vi har ju något inom oss.
Som borde samarbeta med den fria viljan.
Våra "inutin".
Det som går bortanför egot. Där vi är helt fria och där "Kännet",
det allra djupaste och mest sanna finns.

Vår inre visdom alltså.



Just nu(och igen) rensar jag.
Jag kan inte ens begripa hur mycket man kan rensa ut
i ett hem.
Men det finns!

Stagnerad energi är inte alls bra.
Det påverkar mer än man kan tro.
Och att rensa hjälper till att få bort den.

Ofta samlar vi på oss ett överflöd av saker som gör att
energin inte kan flöda som den bör.
Det kan innebära att vi fastnar i det förflutna och
får svårt att komma vidare i livet.

Allt är energi.
Självklart också där man bor.

Vi har nog alla upplevt någon gång att man har kommit in i ett rum
där luften känns liksom tjock och tung.
Man ser inget, men känner det.
Som ett dallrande obehag i luften.

Allt lämnar avtryck.
Ja, man brukar ju säga att "det sitter i väggarna".
Och det är ju helt sant.

Och när man rensar och balanserar känns det lite som att börja på nytt.
Man blir lättad, mer glad.
Det blir högre vibrationer och energi som flödar lätt och fritt.
Genom hemmet, kroppen och livet.
Välbefinnande, helt enkelt.

Man kan tex.

* städa
* rensa och få bort allt skräp
* vädra

Och balansera med hjälp av rökelse och eteriska oljor, samt ljud.


Och när energin flödar på ett harmoniskt
och obehindrat sätt i oss och runt oss.
Kanske är det också lättare då att hitta källan i oss.
Som ger svaren som inte är påverkade av någonting annat än vår egen inre visdom.

Och egentligen tror jag att den största hemligheten är att slappna av.
Släppa det precisa kontrollbehovet.
Och lita på oss själva.
Att vi vet. Och kan.



    Det är inte alltid så lätt.
    Ibland är det svårt också

I asked for Water and Life gave me Ice Cubes.
I realized that Life gave me more than I asked for.
Patience, Knowledge and Water...
Kram!



Desain Rumah real estate design collection
  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

5 kommentarer:

Rummet för välbefinnande sa...

Himmel, nu hann jag med det här inlägget också och jag blir bara så innerligt lycklig, så tillfreds och bara känner hur rätt det är.....
ÄR JAG EUFORISK??????? *asgarv*
Men, det är så bra, så bra....
Avslutningsorden om isbitarna ska jag ta med mig för den var riktigt bra!
Ha nu en toppenhelg och själv ska jag vila lite. Det sliter ju en del när tempot ligger på 180 knyck. En inlagd vila då och då gör susen för själen har jag märkt.
Ha det gott!

Elle sa...

Det du skriver passar nästan alltid in i mina upplevelser och tankar. Så även idag. Sitter här i ett stökigt rum och rensar, med fönstret öppet...*ler*
Ett gammalt stökigt kontor ska bli nytt och fräscht rum till ett av barnen! Gammalt ska ut - nytt ska in! Förändring!
Ha en skön helg!
Kram Elle

Hem och Harmoni Marie sa...

Så sant, så sant...
Man kan rensa ofta och mycket... både praktiskt och själsligt...

Ha en fin fortsättning på helgen! Kram Marie

Anonym sa...

Gumman! Älskar livsrebellen!! Den var suverän! Hoppas du fått en toppen helg! Här är det stor nedräkning... 10 dagar... Tick tack... Fullt upp och nära på ingen tid på kvällarna...
Önskar dig den bästa helgen!
Varm kram Anna

Mitt liv - Mina drömmar sa...

Hej där:) Det var länge sen! Kul att återigen titta in hos dig och läsa dina tankar och kloka ord!

Kram på dig
Annica

Skicka en kommentar