RSS

Jordlig och universiell tacksamhet?

Ja, det kanske inte är det första man tänker på mitt i all snurr i livet och vardagen.

Men då och då slår det mig.
Det kan vara när som.Utan något speciellt mönster.Det bara faller över mig.
Tacksamhet.

Då spelar det ingen roll att man just har varit så uppstressad att man höll på att gå upp i limningen.
(Möjligtvis börjar man fundera över varför)
Inte när man får den känslan av vördnad över allt som man nog ändå får se som gåvor av olika slag.
Allt det man upplever, ser, hör, uppmärksammar, känner, smakar, luktar och har runt omkring sig och faktiskt; har i sig själv och ser i andra.

Allt vackert slår det mindre bra och det gör det alltid.
Och strävan är väl att alltid ha med sig just den känslan i nuet.
I varje "nu".

Varje gång tänker jag tyst men innerligt att jag lovar mig själv att komma ihåg den känslan.
Att vandra på min livsstig med glädje och och kärlek både till andra och mig själv.
Påminna mig att aldrig ta och kräva mer av omgivningen än jag behöver och att komma ihåg att alltid ge tillbaka mer än jag tar.

Det får mig igen att tänka på mästaren som berättade hemligheten om sin känsla av tacksamhet
Att varje kväll när han skulle sova, tackade han för allt han hade upplevt och fått ta del av.
Det han hade runt sig
Och varje morgon vaknade han och såg att allt fanns kvar. Och blev lika förvånad varje gång.

Då allt egentligen är oss till låns.
Och då vi egentligen inte kan ta något eller någon annan för given.
Med honom i åtanke och hans "tänk".
Ja. Man kan ju inte låta bli att vara tacksam för det som upprepar sig och det som får oss  att uppleva ännu en dag.

Och samtidigt tänker jag att då vi ändå får samma gåva varje morgon då vi vaknar;
Att faktiskt göra det.
Varför ser vi inte till att leva fullt ut och som vi vill under tiden?

Det är lite för mycket "nej.. inte jag väl" och " det går aaaldrig" I våra liv tycker jag.

Och jag är lite inne på en känd matematikers spår när han i ett tal pratade om humlor.
För enligt aerodynamikens och fysikens alla lagar så borde det vara omöjligt för dem att flyga.
Ändå gör de ju just det.
Och hans motivering till det var:

"Därför att Humlorna inte känner till aerodynamikens lagar"
Det kan vara lite så med oss människor också.
Om vi inte blir intalade av omgivning och oss själva att saker inte skulle kunna fungera, så kanske de faktiskt gör det.

Just bara för att vi inte ser det omöjliga med det.

Hur många saker gör man inte bara för att man i förväg tror att de är omöjliga?
Kanske precis så som humlan som inte egentligen borde kunna flyga?


Häromnatten tittade jag ut och såg att det var stjärnklart.

Då fick jag en direkt ingivelse. Klart jag skulle ut och titta på stjärnorna!
Så jag byltade på mig alldeles för mycket kläder så jag nästan svettades och gick ut.


Det är ju förresten en hel underbar sysselsättning.
Inte att svettas alltså, utan att titta på himlavalvet en stjärnklar natt.

Det är så vackert och så otroligt oförståeligt stort att man inte förstår det, fastän man gör det.
Fast man egentligen aldrig kan .. ;)

Det tar fyra år för ljuset från den närmsta stjärnan att nå oss trots att det färdas med ljusets hastighet.
Några utav de blinkande stjärnorna som vi ser på natten har redan dött vid tiden då vi ser dess ljus.

En ganska vacker metafor för hur vårat ljus fortsätter skina även efter att vi är borta från just detta ställe som vi finns på just nu.
För att vi lämnar ljuset i hjärtat och i tankarna på de som vi mött med kärlek.

Vi är ju faktiskt varandras ljusbärare..
Eller i alla fall borde vi vara det för de som vi möter och tycker om.

Snow Patrol – Chasing Cars (Exclusive Live Acoustic Version)



Desain Rumah real estate design collection
  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

1 kommentarer:

Skimrande kristaller sa...

Tack! för påminnelsen o Tack för att du sätter orden så rätt. Så fint det där med stjärnorna..Du Är en ljusbärare. Sköt om dig o ha det så gott. Kram Lenita

Skicka en kommentar